Geijeraffären var ett politiskt och massmedialt drama av stort format som man kan tänka drev fram Littorins beslut att avgå innan han behövde sätta statsministern i samma situation som Palme försatte sig i.
När Dagens Nyheter tog upp Geijeraffären hade den utbredda prostitutionen i Stockholm i början på 1970-talet kommit under debatt. Antalet bordeller i stan vid denna tid har uppskattats till 200. Det fanns också väl synlig gatuprostitution mitt i centrum.
Sommaren 1976 började den stora bordellhärvan nystas upp. I maj häktades en kvinna som bedrivit en omfattande callgirl-verksamhet. Hon dömdes på sensommaren till två års fängelse för grovt koppleri. Med omkring 40 kvinnor i sitt "stall" hade hon förmedlat sexkontakter till en stor kundkrets.
Såväl Säpo som den "vanliga" polisen hade involverats. Snart började det gå rykten om att det bland kunderna fanns flera kända namn.
Anledningen till att Säpo börjat intressera sig för stans prostituerade var att det bland dessa fanns några polska kvinnor som hade kontakter med tjänstemän vid hemlandets ambassad i Stockholm. Där fanns en man som arbetade för den polska underrättelsetjänsten.
PALME DEMENTERAR
När Dagens Nyheter kom ut på morgonen fredagen den 18 november blev reaktionerna häftiga, och dementierna var många. När tidningens medarbetare försökte arbeta vidare med historien visade det sig omöjligt att få fram ytterligare uppgifter. Det verkade som om alla nyckelpersoner hade bestämt sig för att tiga. Olof Palme aviserade ett uttalande under kommande dag.
Ett inslag i Dagens eko gav ett visst stöd åt innehållet i DN-artikeln. Men övriga massmediala reaktioner var med något enda undantag helt negativa.
På lördagen kom så Palmes inlaga, ett långt och delvis svårtolkat aktstycke. Palme sköt helt naturligt i stor utsträckning in sig på det som verkligen var fel i DN-artikeln.
Men han gick ett steg längre. Carl Persson hade, hävdade han, aldrig gjort något påstående om att Geijer var en fara för rikets säkerhet eller "ens antytt" något sådant. Detta måste läsaren uppfatta som att Palme därmed dementerar att säkerhetsfrågan över huvud taget funnits med i bilden när rikspolischefen varnat honom med anledning av Geijers påstådda samröre med prostituerade.
I sin dementi nämner Palme att han 1970 av Persson hade informerats om att "en kvinnlig lagöverträdare" - hon var prostituerad och dömd för narkotikabrott - enligt ett polisprotokoll uppgivit att hon haft kontakt med Geijer.
Efter samtal med denne hade Palme inte vidtagit några åtgärder, eftersom han övertygats om att Geijer träffat kvinnan bara "i sin egenskap av ansvarig för rättsväsendet och kriminalvården". Hon hade besökt justitieministern också 1972 - enligt Palme för att få hjälp med att träffa sin man som var intagen på kriminalvårdsanstalt.
Vad gäller bordellhärvan skrev Palme i sin DN-dementi att rykten spritts om att ett antal kända svenskar - bland andra ämbetsmän, statsråd och framträdande riksdagsledamöter - varit kunder på bordellen.
Redan på våren 1978 visade det sig att Palmes dementi på väsentliga punkter inte varit sanningsenlig. Men först 1991, då hemligstämpeln på några viktiga handlingar hade hävts efter drygt femton år, stod det helt klart att dementin givit en falsk bild av vad som förekommit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar